Ledande politiker i Karlstad har i diskussionen om ett Muminland på Skutberget ofta beklagat sig över ”sakfelen” och ”missförstånden” hos den kritiska folkopinionen (SVT 26/4 2017).

Men hur fördomsfria är Muminförespråkarna själva? Detta är det sjunde kapitlet av åtta om verklighetsförankring och självinsikt hos dem som förordar ett muminland på Skutberget.

Alla fel och brister finns hos motståndaren! (Välkommen Mumin)

När man är engagerad i en fråga finns alltid en potentiell risk att man hamnar i pajkastning, och att man själv bidrar till att förflytta debatten till sandlådenivå. Om entusiasmen är stor och tron stark på att den egna saken är den enda rättmätiga kanske man blir hemmablind och rent av börjar projicera sina egna svagheter och tvivelaktigheter på motståndaren. Om man inte får möjlighet att besinna sig kan det sluta med ett självbekräftande tunnelseende, som öppnar dörren till ett sluttande plan.

Det har sannolikt skett övertramp åt båda hållen i Skutbergsdebatten, även om en S-politiker på muminsidan torde ha stått för det i särklass största magplasket. I en insändare jämfördes Skutbergsvänner med ”nazistiska organisationer vars medlemmar är misstänkta och dömda för mord och mordbrand och som inte är intresserade av att respektera svensk lag eller vår svenska demokrati” (VF 17/7 2017). Men övertrampen sker naturligtvis inte bara i tidningarna utan även i sociala medier.

I Facebookgruppen Välkommen Mumin förs överlag en konstruktiv diskussion om positiva konsekvenser av en eventuell muminetablering på Skutberget. Emellertid delade gruppens grundare och huvudadministratör, mitt under den mest intensiva medlemsrekryteringen i februari 2018, en artikel som innehåller påtagligt vilseledande nyheter och grovt förtal. När det blev uppenbart för alla att artikeln var ett sammelsurium av populistiska insinuationer och kränkande påhopp lovade administratören att han skulle ta bort den. Men han lät den avsiktligt ligga kvar under flera dagar med motiveringen att så många som möjligt borde få möjlighet att inse vidden av det ”mediekapital” som Skutbergsvännerna påstås förfoga över. Publiceringen, och fördröjningen i att ta bort artikeln, är anmärkningsvärda i sig, men en pikant detalj är också att artikeln ”gillades” av en MP-politiker och Karlstads kommuns näringslivsstrateg.

Motsvarande gäller även för ett spekulativt inlägg med delvis rent åldersrasistiska implikationer (ackompanjerat av en del mycket grova kommentarer) som hejats på av såväl tjänstemän med höga befattningar inom landstinget och Region Värmland som kommunpolitiker från M, KD och S samt ordföranden i ungdomsfullmäktige.

I många avseenden är emellertid tonen på Välkommen Mumin föredömlig. Administratörerna försöker sortera bort övertramp av olika slag och värnar om att sakfrågan ska stå i centrum. Det finns en allmän vilja att diskutera potentiella för- och nackdelar i en anda av nyfikenhet och respekt. Samtidigt kan man inte undgå att det i många inlägg finns en sarkastisk slagsida mot att återkommande utmåla motståndarna som kategoriskt ”utvecklingsfientliga”, inskränkta ”NIMBY:s” (Not in My BackYard), verklighetsfrämmande eller småsinta ”egoister” eller helt enkelt pensionärer ”med tiden bakom sig”, med den gemensamma nämnaren att ingen av dem egentligen bryr sig om Karlstad eller ens om Skutberget. En av gruppens f.d. administratörer associerar motståndarsidans engagemang med värmlänningars förment låga utbildnings- och IQ-nivå. En retorisk strategi är att döpa om Skutbergsvänner till ”Skutbergets ovänner”, på motsvarande sätt som andra skribenter tidigare reducerat dem till ”motvallskärringar” (NWT 21/7 2017) och ”gnällspikar”, vilka ”bara lägger sin energi på att vara motsträviga” och inte vill uppnå något ”samarbete” eller se någon ”utveckling” av Skutberget (NWT 30/1 2018).

Men att som en av muminvännerna på Välkommen Mumin, tillika en politiker som stolt deklarerat att den var med och fattade beslutet om att stänga ned Motionscentralen 2017, ”roa sig med att besöka Skutberget regelbundet”, för att räkna bilar och inventera folktomma ytor, i syfte att hånfullt bekräfta att friluftsområdet är förlegat och oattraktivt, är ironiskt nog ett symptom på just detta motsträviga och icke-positiva beteende som man kritiserar. Det tycks ha blivit något av en sport på Välkommen Mumin att göra sådana triumfatoriska inlägg, dels om Skutbergets öde parkeringsplatser och friluftsytor, dels om folktomma torgmöten med Skutbergets Wenner. Skadeglädjen går inte att ta miste på i kommentarer som ”Majoriteten träffas?”, ”Skutberget – The Lonely Place!”, ”På Skutis är det ju inget folk”, ”Mycke folk där på viken…”,  ackompanjerade av solglasögonprydda eller gråtskrattande smileys.

Naturligtvis kan det för varje sådan bild presenteras en motbild, men det är inte det som är poängen. Fixeringen vid att raljera om (tillsynes) folktomma sammankomster och friluftsytor måste rimligen ses som ett utslag av den försvarsmekanism som inom psykologin kallas för ressentiment,* och då riskerar man omedvetet att förvandlas från en positiv Muminvän till en negativ Skutbergshatare, i en ond cirkel som är svår att bryta.

*Ressentiment kan definieras som en känsla av fientlighet eller förakt som riktas mot det som man ser som orsaken till att man känner sig frustrerad, dvs. man tillskriver någon annan skulden för den egna oron, motgången eller tillkortakommandet. Föraktet uppkommer i sin tur ur en känsla av otillräcklighet eller t.o.m. avundsjuka, som projiceras på källan till frustrationen. Det finns otaliga exempel på sådana projiceringar i Välkommen Mumin-gruppen: Utnämningen av Skutberget som Sveriges finaste motionsspår var orättvis och ovetenskaplig. Den byggde på subjektivt tyckande! Det är egentligen Skutbergsvännerna som är i minoritet, inte vi! Inga andra än några gamla pensionärer vill nyttja den fallfärdiga och sunkiga motionscentralen! Motståndarna är som en sekt! Det är bara mossiga bakåtsträvare som tycker att ett tätortsnära rekreationsområde vid Vänerstranden är något att ha! Muminmotståndarna klagar på allt som ska byggas, vad det än är, och motsätter sig all förändring! Det är mest motståndarsidan som kör med en hätsk och rå ton, maktmissbruk, hat och fula knep!** Och slutligen: Skutbergsvännerna är ett gäng trista typer som motsätter sig all positiv utveckling. Låt dem inte inbilla sig att de har det trevligt och mysigt på Skutberget. Se till att förbjuda att de serverar kaffe där!

**Trots att Välkommen Mumins grundare och huvudadministratör inte har tillgång till diskussionen i den stängda FB-gruppen Värna Skutbergets friluftsområde (med över 10 000 medlemmar), gissar denne att diskussionen är så låg där att den rättfärdigar att Välkommen Mumin-profiler offentligt kallar medlemmar i Värna-gruppen för ”bajskorvar”.

Fortsättning följer…

Redaktionen