Ledande politiker i Karlstad har i diskussionen om ett Muminland på Skutberget ofta beklagat sig över ”sakfelen” och ”missförstånden” hos den kritiska folkopinionen (SVT 26/4 2017). Sällan eller aldrig ges några exempel på de påstådda felaktigheterna. Men hur ser det ut med verklighetsförankringen hos muminförespråkarna själva? Detta är det andra inlägget av åtta på detta tema.
En muminpark på Skutberget kommer locka 300 000–400 000 besökare per år (Karlstads kommun, 29/11 2017)
För att gå runt behöver ett muminland i Karlstad ha lite drygt 200 000 besökare per år. I Nådendal, där den ursprungliga och redan väletablerade Muminvärlden ligger,* två timmar från Helsingfors flygplats, hade man år 2015 171 000 betalande besökare, vilket är för lågt för driftkalkylen i Karlstad. Vad är det då som talar för att ett Muminland i Sverige, 3,5 timmar från huvudstadens flygplats, ska dubblera besökarantalet och få långväga asiatiska turister att välja kopian framför originalet? Frågan accentueras ytterligare av att en ny muminpark öppnar portarna strax utanför Tokyo i Japan 2019. Man bör också komma ihåg att den höga uppskattningen, 300 000–400 000 betalande besökare, är Muminvärldens egen (jfr SVT 26/4 2017), vilket med tydlighet framkom under en av kommunstyrelsens informationsträffar i Karlstadsrummet, Bibliotekshuset, Karlstad november 2017.
Enligt elementär källkritik kan en partisk källa ha ett medvetet eller omedvetet intresse av att överdriva förtjänsterna hos det som den förordar eller representerar. Så även om uppskattningen mot förmodan skulle visa sig riktig i framtiden är den inte hämtad från en tillförlitlig källa. Även den förstudie som kommunen ofta hänvisat till, som räknar med 200 000–500 000 betalande besökare, är problematisk. Konsultföretaget Kaluna AS, som tagit fram de positiva ekonomiska kalkyler som kommunen gärna lutar sig mot, var tillsammans med bl.a. Muminvärlden en av initiativtagarna till att utreda förutsättningarna för en Muminetablering i Karlstad, och som man gjorde i mycket nära samarbete med Muminvärlden studien igenom, inte minst när det gäller uppskattningen av antalet betalande besökare. (I en intervju säger Muminvärldens VD att det faktiskt är Muminvärlden själv som är den egentliga upphovsmannen till förstudien: ”Vi har gjort en förstudie…”)
När man bedriver källkritik är det viktigt att bedöma om källan är fri från ”tendens”, och se till så att den inte har en för stor närhet eller ett beroende till det som den handlar om. Kalkylen över presumtiva besökare skulle möjligen kunna visa sig stämma** – det kan endast framtiden utvisa – men ett objektivt underlag saknas alltså i nuläget för att mer trovärdigt uppskatta besökarantalet. Exempelvis har förstudiens författare valt att inte nämna att många temaparker i Sverige inte når upp till 50 000 besökare, varav en del bara har några få tusen besökare per år (jfr VF 22/1 2018).
*En betydande del av de svenska turister som besöker Muminvärlden i Nådendal är sörm- och upplänningar som köper en båtkryssning vilken inkluderar en besöksdag i temaparken. Det betyder att ett muminland i Karlstad, som förmodligen inte kan uppbringa ett marknadsföringsavtal med en samarbetspartner av Silja Lines kaliber, måste övertyga muminfantaster bland stockholmare och andra östsvenskar att det är bättre att bila x antal timmar på E18, än att välja en redan inarbetad och barnanpassad paketresa med båt till Åbo/Nådendal i mumintrollens hemland.
**Muminvärldens VD, som ursprungligen lovade Karlstad 300 000–400 000 besökare (SVT 26/4 2017), har i efterhand sagt att han nu räknar med att ett muminland på Skutberget får 200 000 besökare (ÅU 25/1). Då ligger man plötsligt i nederkant av den siffra som presenteras som ”nollpunkt” för vinst i förstudien (s. 21), som är ca 220 000. Samtidigt som kommunens optimistiska prognos helt förlorar sitt underlag.
”Karlstads kommun kommer inte plöja ned skattebetalarnas pengar för att bygga upp en nöjespark åt ett privat företag.” (NWT 26/4 2017)
Det framstår ofta som om Muminsatsningen kommit som en skänk från ovan. Karlstad vinner attraktionskraft och arbetstillfällen – mer eller mindre gratis. ”Det är främst företaget som investerar […] Skattebetalarna ska inte stå för [de] 200 miljoner kronor [som Muminvärlden lovat]”, säger kommunstyrelsens ordförande (NWT 4/5 2017). En PR-konsult har i ett blogginlägg antytt att Muminvärlden ”kommer att bekosta den nya parken helt själva”.
Som KS-ordföranden tillstår är det dock Karlstadsborna som ska finansiera kostnaderna för infrastruktur. Skutbergsmotet på E18 och infarten måste byggas om och förstoras för att kunna svälja så mycket som hundratusen besökande bilar under sommarmånaderna. Lägg därtill kostnader för att avveckla motionscentralen (där man relativt nyligen installerade berg- och solvärme) och bygga en ny servicebyggnad på annan plats och en ny kommunal parkering, leda om dagvattnet, flytta fotbollsplaner och omlokalisera friluftsfunktionerna utan att tära på naturvärdena för mycket. Muminvärlden förutsätter att det är kommunen som ordnar med elektricitet, vatten och avlopp till de ca tolv restauranger som kan komma att byggas på Muminområdet (Förstudien, s. 20; Karlstads kommun, 11/1 2018). Detta är inte gratis. Bara handikappanpassningen av motionscentralen 2010 kostade 400 000 kronor. Den, liksom den tillgänglighetsanpassade badrampen, kastas bildligt (om inte bokstavligen) i sjön.
Det sistnämnda kan emellertid vara en blygsam utgift i sammanhanget. Dagvattenhanteringen för den översvämningsutsatta parkeringsplatsen på muminområdet kan enligt sakkunniga som Skutbergets Wenner talat med komma att kosta runt 80 miljoner kronor (för underjordscisterner, pumpar/filtrering etc.). Siffran är dessutom angiven i underkant. Om det, som kommunen aviserat, blir ett vattenskyddat naturreservat eller naturvårdsområde i närheten, kan summan komma att dubbleras, då ett skyddat område ställer högre krav.
”En sån här satsning skulle nästan kunna utradera ungdomsarbetslösheten”* (Kommunstyrelsens viceordförande, informationsträff i Karlstadsrummet, Bibliotekshuset, Karlstad 22/11 2017).
Kommunen räknar kallt med att Muminvärlden erbjuder ”runt 300” arbetstillfällen, även om Muminvärldens VD snarare utlovat ”200–250” stycken. Men låt oss för enkelhets skull utgå från siffran 300.
Om man tittar på arbetslöshetsstatistiken för oktober 2017, som var den som viceordföranden borde ha utgått ifrån, så låg arbetslösheten för ungdomar i Karlstads kommun på 10,9 %. Det rör sig mer konkret om 586 personer (uppgift från handläggare på Arbetsförmedlingen, 23/11 2017). Om man bortser från risken att arbetskraften faktiskt skulle kunna hämtas från låglöneländer i Östersjöområdet, så kan 300 arbetstillfällen i bästa fall bara halvera ungdomsarbetslösheten – om det inte vore för detaljen att nästan alla av dessa är begränsade säsongsarbeten (i Nådendal har Muminvärlden öppet tio veckor under sommaren och en dryg vecka på vintern).
Om det nu ens vore så väl. Enligt Tarja Rautiainen, VD för Visit Nådendal i Finland, är säsongsjobben på Muminvärlden i Nådendal i första hand reserverade ”för unga, väldigt unga, från sju års ålder, för tioåringar och 15-åringar” (SVT 15/6 2017). Så unga barn och ungdomar har inte bara avsevärt lägre lön än, säg, en 16- eller 20-åring. De är så unga att de inte ens inkluderas i statistiken för ”ungdomsarbetslösheten”, som omfattar ungdomar mellan 16 och 24 år. (Och de är också befriade från skatt då deras samlade inkomst är så låg.)
*Granskningen av citatet om arbetslösheten är tidigare återgiven i VF 12/4.
Fortsättning följer…
Redaktionen
Hej Läsare,
Med anledning av den upprörda kritik som framförts i Facebookgruppen Välkommen Mumin (se https://www.facebook.com/groups/234714393711120/search/?query=i%20VF%20publicerad%20den%2012%2F4%202018), angående granskningen av påståendet om arbetslösheten i kapitel 2, kommer här några klargöranden.
Kommentarerna till ett av inläggen är ett bra exempel på hur snabbt missuppfattningar och faktoider kan spridas och öka i styrka – utan att någon alls går till källan för att kontrollera originaluppgifterna. På så sätt blir kritiken mot granskningen ganska kontraproduktiv.
Det sägs i diskussionstråden att vi ”inte är ärliga om vad källorna faktiskt sagt”, att vi sprider en ”lögn”, att det är ”propaganda” och ”fake news”, som nu har avslöjats. Skutbergets Wenner står ”med skägget i brevlådan – och förhoppningsvis skäms!!”
För att börja med vår hänvisning till uttalandet om att Muminvärlden kommer medföra att ungdomsarbetslösheten nästan utraderas, säger en kommentator så här: ”Vilket uttalande? Källa!”
Innebörden är alltså att det inte finns någon källa eller att återgivningen av uttalandet är överdrivet eller förvanskat. Men om vederbörande hade bemödat sig med att läsa den text som diskussionen handlar om, hade den sett en synnerligen utförlig källhänvisning: ”Kommunstyrelsens viceordförande, informationsträff i Karlstadsrummet, Bibliotekshuset, Karlstad 22/11 2017”. Förutom att viceordföranden också har uttryckt samma sak vid andra tillfällen, behöver en sådan muntlig uppgift på ett offentligt möte knappast ha en mer exakt hänvisning, särskilt inte som det fanns många åhörare och vittnen på plats. Den som är intresserad av att verifiera uppgiften bortom all ovisshet är välkommen att titta på den videoupptagning som gjorts av uttalandet. Se ”Infomöte 2 av 3 om Skutberget 2017-11-22” på https://www.youtube.com/watch?time_continue=2&v=84h8OiPSX-4 , 1:20:10–1:20:50.
Men ”skägget i brevlådan” handlar framförallt om hur ett citat från Tarja Rautiainen, VD för Visit Nådendal i Finland, har återgivits. I granskningen skriver vi så här: ”Enligt Tarja Rautiainen […] är säsongsjobben på Muminvärlden i Nådendal i första hand reserverade ’för unga, väldigt unga, från sju års ålder, för tioåringar och 15-åringar’ (SVT 15/6 2017, https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/muminlandet-kritiserades-aven-i-finland).” Några i diskussionstråden får t.o.m. för sig att ”i första hand reserverade” är en del av det citat vi tillskriver Rautiainen, förmodligen eftersom de aldrig kollat upp vår ursprungliga granskning, utan drar sina slutsatser oberoende av denna. Den som tittar i granskningstexten ser naturligtvis att citatet börjar vid ”för unga, väldigt unga […]”. Något annat har vi inte antytt.
Den rimliga frågan handlar då om vårt referat (och inte citat) är korrekt? Är det rimligt att tillskriva Rautiainen påståendet eller uppfattningen om att sommarjobben ”i första hand är reserverade” för unga barn eller ungdomar? Ett referat ska vara så troget som möjligt i relation till det som refereras. Men till skillnad från citat är de aldrig exakta eftersom de innebär ett urval och en tolkning av vad som bäst sammanfattar innebörden. Vad säger då egentligen Rautiainen i intervjun (eller snarare, hur återges hennes utsagor av journalisten)? Jo, hon säger så här: ”Det är för unga, väldigt unga, från sju års ålder, för tioåringar och 15-åringar.” ”Det” syftar på Muminvärldens 250 säsongsjobb. Eftersom ”det” är grammatiskt inkorrekt (pluralformen ”de” vore bättre) har vi valt, med synliga citattecken, att korta av citatet så att det inte blir syftningsfel för läsaren. Detta är brukligt i alla formella sammanhang där man använder skriftliga citat.
Då återstår frågan om uttrycket ”i första hand reserverade” är rättvisande. Det tycker inte den som startade inlägget: ”Samma sak kanske? Nej inte riktigt”. Omdömet hejas på av en person som uppenbarligen inte läst granskningen: ”Oj, oj, oj, hur man kan vränga ord. Och tolka fel.” Det är möjligt att ”reserverade” kan ge associationer i delvis fel riktning. Men det är i så fall en oerhört liten nyansskillnad. Rautiainen sa alltså, i journalistens språkdräkt, så här (vi tar oss friheten att byta ut ”Det” mot ”De 250 säsongsjobben” för att förtydliga): ”De 250 säsongsjobben är för unga, väldigt unga, från sju års ålder, för tioåringar och 15-åringar.” En bokstavlig tolkning av detta kan innebära att Rautiainen hävdar att alla av sommarjobben är till för barn mellan sju och femton år. Då står vårt uttryck ”i första hand reserverade” för en mer välvillig och försiktig tolkning. Förbehållet ”i första hand” innebär att Rautiainens uttalande inte utesluter att även äldre ungdomar finns med bland säsongsarbetarna.
Vi tror inte att alla säsongsarbetare på Muminvärlden i Nådendal är barn. Och vi försöker inte heller låta ”påskina att Muminparken utnyttjar barn” eller ligger i ”Bangladesh”. Vi är däremot intresserade av att undersöka kommunens retorik i frågan om ett muminland på Skutberget. Stämmer det att Muminvärlden mer eller mindre kan utradera ungdomsarbetslösheten? Nej, för det första är proportionerna felaktiga. För det andra är en del av säsongsjobbarna barn eller ungdomar som inte omfattas av ungdomsarbetslöshetsstatistiken.* (De allra yngsta gör nog snarare kortare inhopp och framträdanden. Att säga att Muminvärlden har barn bland sina sommarjobbare innebär inte att man påstår att de låter barn slava i något som liknar en sydasiatisk fabrik.)
*Hur vet vi då att barn och ungdomar finns med bland säsongsjobbarna? Vår uppgift grundar sig visserligen på en andrahandskälla (eller snarare tredjehandskälla, då en journalist skrivit texten), nämligen Rautiainens uttalande. Men då får man betänka att Rautiainen är VD för Visit Nådendal och har alla anledningar i världen att framhäva de positiva sidorna av Nådendal och Muminvärlden. Hon ska alltså inte svartmåla Muminvärlden för då fullgör hon inte sitt jobb. Om hon då säger att ”alla” eller ”de flesta” av sommarjobbarna är 15 år eller yngre, så kan vi med mycket stor visshet dra slutsatsen att åtminstone en viss del, ja kanske rent av en betydande del, av sommarjobbarna är barn och ungdomar under 16 år. Uttalandet av kommunstyrelsens viceordförande om att med hjälp av Muminvärlden mer eller mindre kunna avskaffa ungdomsarbetslösheten (= ungdomar mellan 16 och 24 år) i Karlstad var alltså utan grund, och detta i flera avseenden.
Redaktionen
Hejsan! Med anledning av artikeln ovan skriver jag till er. Har inte facebook själv så kan alltså inte skriva där. Ni får dock gärna vidareförmedla det jag skrivit. Hörde genom bekanta att det blivit upprörda röster ang ”sommarjobben” som uppgavs i er artikel, och som refererats till Tarja Rautiainen på Visit Nådendal.
Jag ringde då upp Visit Nådendal i förra veckan för att reda klarhet i detta. De bekräftade det som stått i er artikel och som Tarja Rautiainen uttalade i Svt 15/6 2017, att det förekom väldigt unga som ”arbetade” vid Muminvärlden. Men jag ville få ett korrekt svar från företaget själva och bad om tel.nr dit. Blev där kopplad till en man som svarade på mina frågor. Då vi pratat en bra stund frågade jag vem det var jag talade med, så jag kunde namnge senare vem jag samtalat med. ”Det är VD:n för Muminvärlden, Tomi Lohikoski”, sade han. Så här svarade då han, vilket också ni har förklarat här ovan och man även borde ha förstått om man läst artikeln noggrant… Det förekommer yngre barn, dvs så unga som 7 och 10-åringar i ensemblerna/teaterföreställningarna. Dessa, några få, har små roller och företaget har separat tillstånd med dispens inför varje föreställning för dessa barn. ( Detta förekommer givetvis även vid teatrar osv här också ) Även lite äldre barn 10 – 14 år deltar. Arbetstid/medverkan fick ej vara mer än 4 1/2 tim per vecka, vilket gör att det var många barn som avlöste varandra. Många (av de ”riktiga sommarjobben”) var 15 – 16 år, men övervägande sommarjobbande ungdomar var 16 – 18 år, samt studerande 19 – 20 år. De har ca 230 – 250 sommarjobbande barn och ungdomar, vilket kunde variera år från år. Parken är i år öppen 9/6 – 12/8, dvs 9 veckor. Detta kan såklart inte ”utplåna arbetslösheten” här i Karlstad, som en av våra politiker uttalat sig om, då denna åldersgrupp av sommarjobbande ungdomar inte ingår i arbetslöshetsstatistiken. Frågade även om inträdet och det var denna säsong 30 euro från 2 års ålder. Jag undrade även om han var medveten om det stora motståndet till placeringen av temaparken på Skutberget, vilket han var. Han tyckte dock att området var så stort att det inte tog så mycket yta i anspråk. Sa då till honom att det har han nog fått fel uppfattning om, då inte ”hela Sörmonskogen med alla spår” av Karlstadsborna räknas som Skutberget. Det är planområdet Skutberget som anses av besökarna vara Skutberget, och med denna temapark blir inte mycket yta kvar av friluftsområdet. Han fortsatte dock att framhålla att en Muminpark skulle ”tillföra så mycket” till området, som idag inte användes enligt de han haft kontakten med på Karlstads Kommun och som också sagt till honom att ”det var så lite folk där”. Tyvärr har han/företaget nog blivit felunderrättade och det är väldigt många som inte håller med om detta. De hade även varit och tittat på något annat ställe (som han inte kom ihåg namnet på), men ”det var så tråkig väg dit – genom ett industriområde”. Därför var det den anvisade platsen på Skutberget som blev aktuell.
Hälsningar, Ann