Ledande politiker i Karlstad har i diskussionen om ett Muminland på Skutberget ofta beklagat sig över ”sakfelen” och ”missförstånden” hos den kritiska folkopinionen (SVT 26/4 2017).

Sällan eller aldrig ges några exempel på de förmenta felaktigheterna. Men hur ser det ut med verklighetsförankringen hos Muminförespråkarna själva? Detta är det femte kapitlet av åtta på detta tema.

”Muminvärlden bygger på att få barn intresserade av miljötänk och den lite mystiska skogen och visa på respekt för natur och miljö” (Kommunstyrelsens ordförande, VF 24/8 2017)

 Huruvida skogen bibehåller sin ”mystiska” karaktär när de besökande barnen, ledsagade av barn och ungdomar utklädda i maskeradkostymer, möter nybyggda attraktioner och hus i grälla färger, är möjligen en subjektiv fråga. Vad som är mindre diskutabelt är att Muminvärlden framgångsrikt har satsat hårt på att lansera sig som ett ”miljömedvetet” företag. Ändå har de som krav att få etablera sig i tysta och natursköna områden i direkt anslutning till hav eller större sjöar (Förstudien, s. 19), där den biologiska mångfalden är som störst och mest utsatt. Den parkering de behöver bygga på den f.d. golfbanan är sett till den befintliga vattentäkten ett miljömässigt högriskprojekt. Kommunstyrelsen har emellertid attraherats av Muminvärldens koncept om att vara en ”naturnära upplevelseanläggning” (VF 24/8 2017), när den inför en sådan avslöjande marknadsföring snarare borde ha dragit öronen åt sig. Om alla nöjesparker resonerade som Muminvärlden skulle det knappt finnas några vattennära naturområden kvar i världen.

Det är naturligtvis bra om Muminvärlden förordar respekt för miljön på pappret, och försöker främja denna hos besökande barn. Men verkligheten är mer komplicerad. Av de tolv restaurangerna på Muminvärlden i Nådendal, och som alla vänder sig till småbarnsfamiljer, serverar elva av dem endast godis, läsk, glass, våfflor, sockervadd, bullar eller snabbmat. Sådan ”mat” tillför ingenting för hälsan och har den största klimat- och miljöbelastningen av alla livsmedel.

”Inga träd ska skövlas och inga asfaltplaner ska skapas” (Viceordf. i kommunstyrelsen, NWT 25/4 2017)

Enligt kommunstyrelsen kommer ”anläggningen […] att smälta väldigt bra in i naturen på Skutberget” då ”Muminvärlden tar vara på den befintliga naturen” (NWT 29/8 2017; VF 3/5 2017). Kommunens kultur- och fritidsdirektör dömer ut kritiken mot planerna på ett muminland på Skutberget som ”obefogad”, detta då ”den planerade sagoparken tar bara tre procent [sic!] av Skutbergets totala yta i anspråk […] och inga träd ska fällas” (NWT 25/4 2017).

På det övriga Skutberget, utanför det anvisade muminområdet, markerade kommunen ursprungligen ut en tilltagen yta på 55 000 kvm, som eventuellt skulle asfalteras till parkering, lika stor som hela Bergviks parkering. Om fotbollsplanerna som i så fall försvinner ska flyttas, måste Fintagårdens agrara miljö, som rymmer berg och skogsdungar, tas i anspråk. Löparspåren skulle enligt kommunens ursprungliga kartor omdirigeras så att de helt hamnar i Sörmonskogen och där kommer troligen den nya servicebyggnaden med tillhörande parkering byggas, vilket kan innebära ytterligare trädfällning. På det anvisade muminområdet finns nästan alla nuvarande friluftsfunktioner centrerade, som kommunen säger sig vilja flytta till det återstående friluftsområdet. Det senare består enligt 2011 års planprogram (s. 10) av drygt 100-årig tallskog som rymmer ”grova, äldre tallar och aspar med höga naturvärden” och som då måste reduceras.

Men skövling av träd går knappast inte heller helt att undvika på det planerade muminområdet.* Förutom den nordöstra gräsmattan, som ska bli Mumins egen parkering, består en stor del av muminområdet av just skog och träd. Om man tittar på Muminvärlden i Nådendal så ser man att attraktionerna knappast är uppförda mellan befintliga träd. Besökaren möts av spridda träddungar, men också av öppna ytor av rabatter och en infrastruktur med bl.a. betongplattor som binder ihop parkens olika delar som rymmer såväl souvenirbutiker som restauranger och toaletter.

*Inte ens hos Muminvärldens VD verkar Karlstads kommun kunna få något stöd för sin uppfattning om att byggandet av parken inte innebär några större ingrepp i naturen: ”Muminparken medför så stor inverkan på omgivningen oavsett plats att det säkert blir besvär också annanstans än i Karlstad.” (Åbo Underrättelser 30/1 2018)

Fortsättning följer…

Redaktionen