Ledande politiker i Karlstad har i diskussionen om ett Muminland på Skutberget ofta beklagat sig över ”sakfelen” och ”missförstånden” hos den kritiska folkopinionen (SVT 26/4 2017).

Sällan eller aldrig ges några exempel på de förmenta felaktigheterna. Men hur ser det ut med verklighetsförankringen hos Muminförespråkarna själva? Detta är det sjätte kapitlet av åtta om verklighetsförankringen hos dem som förordar ett Muminland på Skutberget.

”Kommunen har redan 2007 planerat att området ska få någon form av nöjespark så det är ett långt projekt från deras sida.” (Muminvärldens VD, Åbo Underrättelser 25/1 2018)

Ovanstående uttalande är kanske inte en regelrätt felaktighet men åtminstone en sanning med modifikation. I tidigare politiska dokument talas inte om en nöjespark men väl om en ”upplevelseanläggning” – fast med fokus på friskvård och hälsa – och med en annan placering än den som nu anvisats för Muminvärlden.

Även företrädare för Karlstads kommun har flera gånger betonat att en etablering av Muminvärlden innebär ett förverkligande av rådande översiktsplan och planprogram. Ja, mellan raderna framstår det nästan som om kommunen har en skyldighet att erbjuda just Muminvärlden en del av strandområdet, för annars riskerar man bryta mot de mål som satts upp för Skutberget (jfr NWT 27/10 2017).

Andemeningen av sådana uttalanden är att det varit känt länge att Skutberget ska få en temapark och att det aldrig inkommit några protester mot detta – inte förrän det blev känt att upplevelseanläggningen ska vara Muminvärlden. (Kanske månar ”Skutbergsvännerna” därför egentligen inte alls om Skutberget utan förenas i att de är ”muminhatare” (jfr NWT 30/1 2018; VF 28/7)?) Att 2017–2018 plötsligt börja opponera sig mot idén om en temapark, är senkommet och inkonsekvent, om inte odemokratiskt.

Det är just så som Muminvärldens VD (NWT 9/2 2018) uttrycker saken – ”den demokratiska processen ska få ha sin gång” – politikerna är ju överens och beslutet om en upplevelseanläggning på Skutberget är tio år gammalt: ”Jag förstår inte varför kritiken mot en upplevelseanläggning kommer nu och riktas mot oss.” (NWT 9/2 2018)

Ledande politiker säger samstämmigt att: ”Vi står bakom tidigare beslut, bland annat översiktsplanen från 2012, att en del av Skutberget kan utvecklas som ett besöksmål i samarbete med en eller flera externa aktörer som är beredda att investera i området.” Och nu har det påpassligt visat sig att ”Muminvärlden från Finland [är] väldigt intresserade av att göra sin första utlandsetablering och därmed en större investering i Karlstad” (Viceordföranden i kommunstyrelsen m.fl., VF 28/5 2017).

Problemet är bara att det inte finns något stöd alls i några dokument för en anläggning av Muminvärldens typ på den anvisade platsen.

En ”upplevelseanläggning” har förvisso omnämnts i planprogrammet och översiktsplanen från 2011 och 2012, liksom i politiska beslut från 2007 och 2008 (t.ex. 2007-11-20, § 15), men aldrig i någon detaljplan. (Den ursprungliga detaljplanen är från 1983, men utvecklandet av en mer aktuell detaljplan har kontinuerligt försenats.) Redan i översiktsplanen nämns dock att en sådan anläggning inte får begränsa tillgången till natur- och friluftsområdet, och Skutberget ska som helhet ”fortsatt vara en fritidsanläggning med betoning på natur och rekreation” (s. 25). I planprogrammet (s. 15) understryks detta ånyo, samt att anläggningen, som ska vara öppen ”året runt”, ska ha ett fokus på hälsa och friskvård och ha en stark lokal eller regional prägel.

Den anvisade platsen för en tilltänkt anläggning var också förhållandevis okontroversiell. Området ligger på den nordöstra delen av Skutberget och upptar tre–sex hektar, där det idag dels ligger fotbollsplaner och dels en gräsmatta (tidigare golfbana) som inte har någon egentlig användning. Den anvisade platsen ligger en bra bit från strandområdet där badstrand, motionsspår, friluftsfunktioner och motionscentral ligger. Förutom att Muminvärlden inte har en uppenbar direkt koppling till Karlstad är det alltså avsevärda skillnader mellan planprogrammet och nuvarande avsiktsförklaring. Istället för tre–sex hektar, på en yta som ligger långt ifrån stranden, får Karlstadsborna nu en temapark som är drygt 20 hektar stor och inhägnar såväl en del av det finaste strandområdet som själva badvattnet.

Att hänvisa till planprogrammet rättfärdigar alltså inte den ingångna avsiktsförklaringen utan är snarare en försvårande omständighet för denna.

”Politiker och politiska beslut skall kritiseras […] men det är till syvende sist de folkvalda som avgör frågan om […] ett Muminland eller ej på Skutberget.” (Profilerad S-politiker)

I flera intervjuer och debattartiklar har representanter för den politiska majoriteten och kommunstyrelsen i Karlstad betonat att ”de […] förtroendevalda i fullmäktige [har] ett mandat att företräda Karlstadsborna i sin helhet” (NWT 27/9 2017). Etableringen av en muminpark på Skutberget följer en demokratisk process, och det är så demokratin fungerar: ”Jag tror på den demokratiska modellen”, säger kommunstyrelseordföranden, ”det måste finnas förtroendevalda som fattar beslut och som har till uppgift att göra avväganden och se till helheten. Jag tänker fortsätta slåss för den modellen. Alla gillar inte de beslut vi fattar, men så måste modellen se ut” (NWT 28/12 2017). Är man förtroendevald kommunalpolitiker så har man helt enkelt i uppdrag att göra det man uppfattar som det bästa för kommuninvånarna – även om de senare inte förstår sitt eget bästa: ”Men en sak är säker [apropå det högljudda motståndet] − det vi gör, gör vi av omsorg om Skutberget och Karlstadsborna.” (Kommunstyrelsens ordförande, VF 24/8 2017)

I en debattartikel från slutet av december 2017 förs ett liknande resonemang: ”Vi förstår att det finns många åsikter om den här frågan. [En insändarskribent] skriver att vi som förtroendevalda ska värna om kommuninvånarnas intressen. Det är just det vi gör genom vårt uppdrag att jobba för alla Karlstadsbor, både de som bor här nu och de som kommer att leva här i framtiden.” Politikerna arbetar nämligen ”för att säkra välfärden så att vi kan tillhandahålla skola, vård och omsorg till invånarna.” Vidare påtalas att ”Vi har ett ansvar för helheten, för att Karlstad ska vara en bra kommun att leva i både idag och i framtiden.” (NWT 22/12 2017)

Om invånarna vänder sig emot att en betydande del av deras tätortsnära rekreationsområde vid Vänerstranden avvecklas så kan hugade politiker alltid hänvisa till högre värden som Tillväxten och Framtiden. Då får politikerna trumf på hand och medborgarna framstår som okunniga och utvecklingsfientliga.

Men bakom det inledande citatet av S-politikern, om att det är de folkvalda som äger frågan och ska avgöra den, liksom delvis i övriga citat av kommunens högsta beslutsfattare, finns en missuppfattning om vad demokrati handlar om. Det är nämligen så att de förtroendevalda i en representativ demokrati, så som den svenska, i första hand är tillsatta för att förvalta opinion, inte köra över den.

Det som många medborgare enligt politikerna verkar ha så svårt att förstå är att utan en sådan här satsning så kan man inte trygga jobben och välfärden eller bibehålla Karlstad – eller Skutberget – som ett attraktivt besöksmål (jfr VF 8/11 2017; VF 28/5 2017). Kontentan blir att de förtroendevalda, med sikte på tillväxt och regionens framtida konkurrenskraft, ser längre än folket och därför får lov att ta saken i egna händer om så är nödvändigt. Kanske var det därför som kommunstyrelseordföranden i en märklig debattartikel i slutet av 2017 (VF 28/12 2017) inte gick till sina partimedlemmar, väljare eller ens medborgare, för att få stöd i denna viktiga och omstridda fråga, utan oväntat vände sig till sitt nätverk bland politiska beslutsfattare i övriga värmländska kommuner?

Det är korrekt att vi inte har direktdemokrati i Sverige, med regelbundna beslutande folkomröstningar, utan en representativ demokrati där de förtroendevalda har ett ansvar att försöka göra det bästa för medborgarna.

Ingen seriös demokratimodell, inte heller den rent formella*, definierar emellertid demokrati som en fullmakt för de folkvalda att under mandatperioden göra vad de vill, oavsett vilka storslagna visioner de än kan tänkas ha. Det senare brukar känneteckna odemokratiska system.

Så även om vi inte har direktdemokrati i Sverige så finns det ett demokratiskt problem om förtroendevalda beslutsfattare bestämmer sig för att genomföra en politik som inte kommunicerats i några vallöften, som bryter mot tidigare beslut och överenskommelser, som inte är utredd på ett trovärdigt vis och som innebär att man ignorerar folkopinionen och inte anpassar eller reviderar politiken i någon egentlig dialog med väljarna.

Man behöver kanske inte gå så långt som att säga att detta kan ha vissa likheter med beslutsordningen inom ett auktoritärt system, där politikerna framstår som ”experter” och är de som alltid ”vet bäst”. Men nog är det så att det demokratiska systemet i Karlstad i detta avseende liknar ett lotteri. För på valdagen för snart fyra år sedan köpte en stor del av väljarna i Karlstad grisen i säcken:

1) Ett muminland på Skutberget, i synnerhet på strandområdet, hade aldrig varit föremål för ett vallöfte eller ens diskuterats i valrörelsen;

2) Etableringen av en upplevelseanläggning, av den karaktären, i den omfattningen och på en sådan plats, går emot rådande översiktsplan från 2012 (s. 25), planprogram från 2011 (s. 15) och handlingsprogram från 2014 (antaget 2016 och ska gälla till 2020) (s. 104–105);

3) Det finns indikationer på att en majoritet av medborgarna vill ha kvar strandområdet som sitt rekreationsområde (se kapitel 3);

4) Underlaget till beslutet är bristfälligt och partiskt;

5) Trots starka och upprepade protester i form av demonstrationståg, en strid ström av debattartiklar, upprop och vädjanden och olika motförslag, har inte politikerna gjort några eftergifter att tala om. I den två veckor långa ”medborgardialog” som kommunen hänvisar till för att visa att man haft ett samråd med medborgarna i muminfrågan (NWT 19/1 2018), fick medborgarna överhuvudtaget inte uttala sig om Muminvärlden eller dess anvisade område.**

Slutsats: Det stämmer alltså inte att medborgarna inte förstår sig på den demokratiska processen. Det är de ledande politikerna som misstolkar sitt demokratiska uppdrag.

*Det finns olika demokratimodeller, som i verkligheten ofta överlappar varandra. Den kanske mest inflytelserika modellen betonar de formella procedurerna med regelbundna och fria hemliga val av representativa beslutsfattare, oberoende domstolar, fri press etc. En annan modell understryker demokratins innehåll med förhandlingar, kompromisser, dialog och förståelse för varandras argument. En tredje fokuserar istället medborgarnas engagemang och deltagande, inte bara i samband med valen utan också mellan valen. Skriver man under på den senare modellen kan man inte, så som ovan nämnda S-politiker försökt göra i muminfrågan, sätta likhetstecken mellan ”utomparlamentariska och antidemokratiska aktioner”. Statsvetare som företräder denna modell menar att medborgarnas möjlighet till en mer kontinuerlig påverkan stärker tilliten till det politiska systemet och ger medborgarna en ökad känsla för det allmännas bästa. Ingen av dessa demokratimodeller, inte ens den formella, ger emellertid folkvalda politiker en fullmakt att köra över folkopinionen.

**En del personer vittnar om att informationsträffarna i november 2017 mer hade karaktären av envägskommunikation än som den ”dialog” som den politiska majoriteten beskriver dem. Åsikter och kommentarer från närvarande medborgare har inte sammanställts eller offentliggjorts eller legat till grund för vidare planering och beslut (jfr kommentar på www.skutbergetkarlstad.se/category/media i anslutning till en debattartikel från 19/1 2018).

Efter dessa informationsträffar har ansvariga politiker inte heller direkt uttryckt någonting positivt om mötena med medborgarna, utan kanske snarare sett det som ett problem, inte minst för att det ska ha riktats ”hot” mot politiker: ”Samtalstonen politikerna emellan är god, betonar de [kommunstyrelsens ordförande och viceordförande]. Till skillnad från tonen mellan politiker och ett antal Karlstadsbor, framför allt vad gäller Skutbergets framtid.” I samma artikel säger kommunstyrelsens viceordförande att ”det i Karlstad [finns] ett fåtal individer som hörs mycket – i många frågor. – Hur ska vi hantera det? Deras röster får inte övervärderas” (NWT 28/12).

Fortsättning följer…

Redaktionen